pallar snart inte mer =/

Jag fattar varför ni blev sura, jag fattar vad ni tyckte jag gjorde för fel, men jag såg det verkligen inte som ett fel, då hade jag aldrig gjort det! När jag sedan försökte prata med några av er så var det i stort sätt ok, och jag började må lite bättre. Men sen kom allting på en gång... Jag gjorde samma fel igen enligt er och sumpade min chans, men eftersom vi fortfarande bråkade så tänkte jag inte direkt fråga, liksom, man brukar inte det om man bråkar. och den chansen ni tyckte jag fick, fanns aldrig! Ingen hade sagt till mig "Malin, du får en chans" eller något som ens liknade det. Jag ville bara göra något och också ha roligt, ville inte sitta hemma och deppa, det är väl inte så konstigt? Så.. jag tog min chans att göra fredagkvällen till en bra kväll, men det fick jag ju bara skit för av er.

Det enda DU gör mot mig är att kasta skit på mig, vad fan har jag gjort? Ställt upp och i stort sätt alltid funnits i 2 år, börjat gilla en kille som du aldrig ha varit kär i? Förlåt, men jag fattar inte vad problemet är? Du säger att du inte kan vara lika bra kompis med mig som du är nu om jag blir tillsammans med honom. Jag tycker inte att han har ett dugg med din och min vänskap att göra! Men när jag frågar vad problemet är säger du att du blir irriterad när jag sitter o hans knä och kramar honom, det finns ingen anledning att bli irriterad på något sånt. Om det typ inte handlar om svartsjuka eller något sånt. Liksom vad rör det dig om jag sitter i någons knä? eller kramar en kille? Du säger att du har "hållt" på med honom i 2 år, du har suttit i hans knä i stort sätt lika mycket som i någon annans, du har gillat andra killar under hela tiden och du har aldrig sagt att du gillar honom. Så när jag frågar "är du kär eller har varit kär i honom" och du svarar nej så måste jag ju tro på det eller hur? Du har aldrig någonsin ljugit för mig vad jag vet?
Visst, det går ett dumt rykte om mig och honom, men tyvärr kan jag inte göra något åt det förutom att neka, vi gjorde aldrig något, men det tror varken städarna eller andra lärare på. Jag fattar väl att du skäms eftersom din mamma vet om de och tror på det, men jag kan inte göra något. nånstans måste du ju själv kunna säga "och?! hon är min bästa vän, du får tro vad du vill men det är inte sant.". Men, om du inte tycker så... så kan jag nog inte göra så mycket tror jag...
Du sa igår "jag har íngen bästa vän kvar". Vet du hur mycket det sårade mig? Vet du hur mycket jag grät? Nej, det vet du inte... Du sa också att du hellre klarade dig utan och att om jag inte var så kär i honom så förtjänar han en bättre tjej än mig.. På något vis är det du som oftast fått mig inse att jag är värd nånting och fått mig att få någolunda självförtroende, men nu drar du ner mig på botten igen, fattar inte vrf? jag skulle fan aldrig göra så mot dig, inte mot den jag älskar mest!
Men, du menar på att jag har sårat dig först, men egentligen, det jag har sårat dig med är att jag inte står på alla tjejers sida när ni bråkar om t.ex. Emos och fjortisar, vilket jag inte står på någon sida direkt. Jag vet att ni inte har respekt för honom och att han itne har resekt för er, visst jag kanske inte har sagt det inför er, men tro mig, han evt om det. Jag pratar mer med honom än med dig nuförtiden, det har varit på ett tag.
Jag har märkt att jag har glidit ifrån dig under en tid, förstod de ordentligt när ni två pratade med mig den där kvällen.. då insåg jag det helt...
Men även om man itne är lika bra vänner som innan, eller efter man har haft sitt första stora bråk, ska man inte i alla fall kunna vara bästa vänner då? Jag tror man kan, jag är nästan helt säker, de mesta handlar om vilja. Man kan göra i stort sätt allt man vill. Men när man är bästa vänner är ma två, alltså måste två stycken ta det beslutet. Jag vill, men du verkar inte vilja alls, du säger att du klarar dig bättre utan mig, jag är ledsen om du känner så.
Jag tar/väljer inte dom före er, och inte honom heller. Jag vill kunna vara eran vän, deras vän, och hans .. vän eller något mer, beroende på hur han känner och jag känner. Men enligt dig/er måste jag välja, er eller dom och han.
Jag tycker att det är helt jävla onödigt, ni har ju andra kompisar än mig, visst ni kanske inte umgås med dom så mycket, men dom finns ju, då kan väl jag också ha det?
Dom ställer upp som fan för mig nu, och jag är så jävla otroligt tacksam över det! Kommer aldrig glömma det! Men med de menar jag inte att ni inte har gjort det. Men när alla ni är ovän med mig eller hur man ska säga är det skönt att man har andra som finns för en när det behövs, det är så det ska vara. Ni mår bättre än mig, det beror på att ni ändå har varandra, ni har dne vanliga tryggheten.
Hur som helst har jag nog inte fattat hur mycket dom är beredda att göra för mig, men jag otroligt glad att jag nu har insett och förstått det. Dom visar på något sätt att jag inte är vem som helst, och det är nog det som får mig att fortsätta, att kämpa och försöka.
Jag orkar egentligen inte bråka mer, därför är det skönt att jag får spendera i stort sätt hela jullovet på landet. jag tar de lugnt och gör vad jag vill, när jag vill. Inte för att jag inte vill träffa er, men tro mig, det är så mycket enklare att sitta själv eller med andra än vad det är att se er. Det beror inte på er, utan på situationen.

En sak vi också har "bråkat" om är att jag inte märker när du mår dåligt, men du märkte inte på ett halvår. Jag struntar typ i det, liksom, om jag verkligen verkligen behöver dig och du inte märker får jag väl berätta, det gjorde jag aldrig. Men jag ska märka på dig på typ 2 sekunder? Om du inte pratar med mig lika mycket som vanligt eller smsar som vanligt eller skrattar som vanligt ska jag veta att du mår dåligt, förlåt, jag märkte inte den gången, och det handlade om några dagar, är det verkligen så farligt?

Hela den här grejen med bråket tycker jag är onödig, liksom, hur jävla big deal är det egentligen? Inte särskilt stor, i alla fall enligt mig, jag har varit med om betydligt värre saker när det gäller bråk med kompisar. Jag vill att vi löser det, men jag är inte så säker på att det går.
Hur som helst kommer jag aldrig se dig och vissa av dom andra med samma ögon längre.... och det beror helt på er vad ni gjort och sagt! Men det betyder inte att jag itne älskar er, för det gör jag verkligen!

</3 ?  Jag har sagt mitt nu, så vad gör du/ni för val? Lösa det eller inte lösa det?

Som sista grej vill jag säga att ni andra har fått mig att kunna ha roligt även fast jag mår skit, ni betyder för mig nu, och jag kommer aldrig, verkligen ALDRIG glömma vad ni har gjort för mig!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0