"Du fick mig att skratta när jag helst ville gråta,
du fick mig att le när kinderna var våta.
Vissa sviker andra bedrar, men vissa vänner finns alltid kvar.
Tack för att du finns, tack för det du gör.
Tack för att du lyssnar på mig när ingen annan hör,
Du har hjälpt mig att klara allt som är svårt,
Du har lärt mig att skratta åt det som är hårt,
Du är det bästa jag har, och jag hoppas att jag alltid har dig kvar.
Mycket skratt och lite tårar för dig bästavän."


Jag kommer ihåg när jag hade den här texten på min press på playahead, och bilder på dig och mig. Och de var verkligen alltid så. Du kunde alltid få mig att skratta när jag mådde som dåligast, och trösta mig när jag grät. Du stod alltid vid min sida och stöttade mig, oavsett vad! Vi hade inte bråkat en enda gång.
Och sen kom allting bara så plötsligt....
Jag saknar dig, den tjejen som var min bästa vän. Men du är inte du längre, du har blivit någon helt annan, och jag förstår inte varför. Men det är ingen idée längre. Jag orkar inte bråka, och du vill inte lösa något.
Jag ångrar faktiskt ingenting av de vi haft, men heller inte de som hände, för jag gjorde inget fel. Jag är nöjd med mitt beslut, även fast du är besviken på mig.

Du önskade att han och jag fick de bra tillsammans, även fast du inte bryr dig...

Han&jag har det bra tillsammans <3