När jag började blogga var det för att jag mådde dåligt och behövde något ställe som jag kunde ösa ut allt på. I och med att jag då bodde på landet under ett lov blev det datorn och telefonen jag hade tillgång till. Jag fick för mig att starta en blogg, sagt och gjort. Jag skrev av mig, otroligt mycket, samtidigt som jag grät mig till sömns mer eller mindre varje natt och fick panik och skickade sms till en nära vän som ställde upp för mig enormt under den tiden.

Nu är inte bloggen längre det stället där jag skriver allt öppet, det är för att jag vet att många vänner läser den, många bekanta och flera som vet vem jag är. Jag vill inte lägga upp hela mitt liv på internet, men jag vill ha ett ställe där jag kan skriva det jag vill och det jag känner. När jag skriver i gåtor och bablar på om personer som betyder mycket är det ibland för att jag inte vill säga personens namn rakt ut även om mina närmaste vet exakt om jag pratar om just dom eller någon annan i min närhet.

Bloggen har konstigt nog blivit en del av mig och kommer nog ett långt tag framöver vara ett ställe jag använder mig av när jag vill och känner för det. Ibland är det svårt att skriva, att ha allt som vanligt när man bara är otroligt lycklig eller riktigt ledsen. Men till och med då är jag glad att jag har bloggen, även om jag kanske inte uppdaterar som vanligt.

Det är mycket senaste tiden som lett till att jag känner en enorm lycka inombords, en glädje, skratt och att jag faktiskt betyder något. Något som jag länge hade funderat på hände av sig självt utan att jag behövde ta ett beslut och det är jag glad över. Jag har träffat otroligt mycket nya vänner som står mig närmare än någonsin. När det gäller vissa personer öppnar jag mig direkt, och det är då man vet hur mycket man behöver människorna i sitt liv :)

Saga, du vet hur mycket du betyder för mig. Om du mot all förmodan inte skulle göra det så säger jag det nu. Jag älskar dig, jag älskar dig av hela mitt hjärta och helt ärligt har jag ingen aning om vart jag skulle vara utan dig idag. Förmodligen fast någonstans där jag skulle må skit. Vi tänker inte alltid lika, vi har inte alltid samma humor, vi förstår inte alltid varandra, men oavsett våra olikheter så känner jag att vi hör ihop. Det gör jag utan tvekan. Du är en av de få anledningarna till att jag varje dag oavsett humör reser mig upp ur sängen och lever mitt liv. Det ska du alltid veta

Christine, en person jag visste från första dagen jag mötte skulle komma och betyda mycket. En person som påminde mig om den underbaraste människan jag träffat och från första stund var vi som vänner. Jag kände mig blyg men visste att jag kunde säga allt till dig, fråga mig inte varför, det var bara en känsla. Du förstår mig till 110% och jag kan med säkerhet säga att du och jag har mycket gemensamt, på många sätt och vis. Du har hjälpt mig på flera sätt och det ska du veta.

De senaste veckorna har ni hjälpt mig må underbart och utan er hade jag inte haft samma känsla.

Tack för att ni är så otroligt underbara <3 :)