Kärlek
Jag har under hela mitt haft ett stort bekräftelse behov men för lite mer än ett år sedan försvann det mesta. När jag blir osäker kommer de och hälsar på igen men inte i samma utsträckning som förut. Det går upp och ner alltid, men jag känner inte behovet av att alltid ha någon som säger "Jag älskar dig", tittar på mig, ger mig komplimanger eller annat. Det jag däremot behöver, det är någon som menar orden "Jag älskar dig" om någon säger dom. Orden behöver inte sägas varje dag, men om man verkligen älskar någon sägs dom förr eller senare, men framför allt så visar man att man älskar någon.
Något som jag inte delat med mig av på bloggen innan, utan enbart till nära vänner, är att jag inte klarar av att vara i ett förhållande där jag inte får någon bekräftelse. Enligt mig så går ett förhållande ut på att man är med den man gillar, visar att man gillar den och även säger det. Ibland räcker det inte med ord, ibland räcker det inte med handling, ibland behövs båda.
För första gången i mitt liv känner jag att jag inte kan må bättre i ett förhållande än vad jag gör nu. För ja, jag är J's flickvän för er som inte förstått det. För första gången i mitt liv känner jag att jag har växt otroligt mycket som person de senaste månaderna jag spenderat med en annan människa.
Folk i min omgivning har reagerat, jag gick från en tystlåten negativ tjej till en som skrattar, är glad, är social och liknande. För första gången har jag inte skitit i mina vänner eller börjat träffa dom mer sällan än innan för att jag fick en pojkvän. Istället har jag kommit närmare mina vänner, skapat nya kontakter, fått kontakt med gamla vänner jag inte träffat/pratat med på månader eller till och med år. För första gången känner jag att jag inte klänger på de flesta av mina vänner, utan att jag faktiskt behövs och saknas.
Känslan att ha styrt upp mitt liv såhär mycket är otrolig och jag känner hur jag blir starkare och starkare för varje dag som går.
Jag har inte velat gå ut med allt på bloggen då de är känsliga ämnen och jag vill inte hänga ut J för mycket.
J, om du läser det här ska du veta att du är en stor del av mitt liv :) <3
Något som jag inte delat med mig av på bloggen innan, utan enbart till nära vänner, är att jag inte klarar av att vara i ett förhållande där jag inte får någon bekräftelse. Enligt mig så går ett förhållande ut på att man är med den man gillar, visar att man gillar den och även säger det. Ibland räcker det inte med ord, ibland räcker det inte med handling, ibland behövs båda.
För första gången i mitt liv känner jag att jag inte kan må bättre i ett förhållande än vad jag gör nu. För ja, jag är J's flickvän för er som inte förstått det. För första gången i mitt liv känner jag att jag har växt otroligt mycket som person de senaste månaderna jag spenderat med en annan människa.
Folk i min omgivning har reagerat, jag gick från en tystlåten negativ tjej till en som skrattar, är glad, är social och liknande. För första gången har jag inte skitit i mina vänner eller börjat träffa dom mer sällan än innan för att jag fick en pojkvän. Istället har jag kommit närmare mina vänner, skapat nya kontakter, fått kontakt med gamla vänner jag inte träffat/pratat med på månader eller till och med år. För första gången känner jag att jag inte klänger på de flesta av mina vänner, utan att jag faktiskt behövs och saknas.
Känslan att ha styrt upp mitt liv såhär mycket är otrolig och jag känner hur jag blir starkare och starkare för varje dag som går.
Jag har inte velat gå ut med allt på bloggen då de är känsliga ämnen och jag vill inte hänga ut J för mycket.
J, om du läser det här ska du veta att du är en stor del av mitt liv :) <3
Kommentarer
Postat av: 19 år och mamma
hejsan. Fin blogg du har :D
Vill du vara med och tävla i veckans blogg hos mig? Anmäl dig nu :D
Postat av: Sofia Werlin
Skoj att du är med i tävlingen :D
Trackback