Jag fattar varför du inte vill se mig med honom, men jag tycker ändå inte det är en anledning för mig att strunta i honom. Liksom, du bryr dig om honom, som mer än en vanlig vän, men det gör faktiskt jag med. Och jag gör inte såhär för att såra honom eller ha roligt själv, jag gillar honom. Hur mycket och vad det leder till vet jag inte, det får tiden utvisa.
På något sätt är det här väl hans och mitt beslut av vad som händer, och inte ditt, eller hur? Jag vet att du bara menar väl för hans del, men liksom, det betyder bara att du inte litar på att jag inte ska såra honom. Jag vet att jag betett mig rejält dumt mot killar sen ett tag tillbaka. men jag har också mått dåligt, visst det är ingen ursäkt, men en anledning. Jag har kommit på fötter efter allt det som hände, så jag mår bättre, och nu "behöver" jag inte en pojkvän för att klara mig. Det är väl en förbättring eller hur? Jag tycker det i alla fall.
Men, det är ditt beslut, och jag förstår dig. Synd att du inte verkar förstå mig...