Jag gillar känslan när jag kan logga in på mitt konto på universitetet och se att ny poäng frn kurser har trillat in. Det börjar kännas nu efter att ha pluggat i ett par år. Nu till sommaren är jag halvvägs genom utbildningen och jag har förhoppningsvis tagit alla poäng som hör till de första halvan av utbildningen samt lite extra för att jag har pluggat utomlands och breddat min kurs.

 

Jag har aldrig varit skoltrött, varken i grundskolan, gymnasiet eller universitetet. Åtminstone inte i den bemärkelse att jag mår riktigt dåligt. Så klart att det blir för mycket emellanåt. Och självklart har jag haft lärare som har gjort livet surt. Utan tvekan så har jag velat gömma mig under täcket och vaknat upp en månad senare, när allt är över. Men jag måste nog änå vilja påstå att första halvan på universitetet har funkar ganska bra. Jag tror snarare att det är nu det svåra börjar, tyvärr. Jag är taggad på det som kommer nu framöver, men samtidigt så är jag livrädd på att inte klara det och behöva göra om saker. 

 

Jag vill ha min examen när det är tänkt, utbildningen är så pass lång att jag inte alls vill hålla på längre än vad som är planerat. Det räcker med alla dessa år. Dags att verkligen ligga i, för något som jag lärt mig senaste året är hur mycket mycket bättre det känns när jag hela tiden ligger i fas. Kan fortfarande känna stressen och paniken men på något sätt så inser jag alltid att det kommer gå, vilket jag inte alltid gjorde om jag inte läst allt exempelvis. Så det gäller att fortsätta, keep going with the goal in front of you!